Vägen till biblioteksmuseet

Biblioteksmuseiföreningens förhistoria och första fem år.

Det började i Västerås i slutet av 1960-talet. Åke Åberg var då bibliotekarie där och gick och funderade över om det inte borde finnas ett museum för något så viktigt som att läsa och inhämta information och upplevelser genom olika slags skrifter.

Åberg såg framför sig ett läsandets museum, i vilket en dokumentation av folk- och studiecirkelbibliotekens verksamhet skulle ingå som en del. I museet skulle interiörer från t ex studiecirkelbibliotek kunna rekonstrueras. För Åberg kom folkbildningsinstitutionerna och deras verksamhet efter hand alltmer i förgrunden; deras ideologier, deras metoder, deras resultat skulle visas i mönsterkataloger, bokurval, lånejournaler, biblioteksstyrelseprotokoll mm.

När Åberg kom till Bibliotekshögskolan i början av 1970-talet såg han betydelsen av ett läsandets museum för sin undervisning i bl a bibliotekshistoria och marknadskunskap. Åberg började tillsammans med studenterna bl a intervjua biblioteksveteraner, som ett led i den biblioteksforskning som behövde utvecklas.

1980 upprättade Åberg ett PM över bakgrunden till tankarna om ett läsandets museum i Borås. Han tryckte i det på relationen till sin undervisning i bok- och bibliotekshistoria. Omkring 100 bandinspelningar och cirka 350 uppteckningar från intervjuer av äldre bibliotekarier hade då arkiverats vid Bibliotekshögskolan. Han pekade i PM:et också på att delar av bibliotekskonsulternas bibliotek och arkiv inklusive en stor samling tidningsklipp och en sådan med bibliotekskataloger numera fanns vid Högskolan i Borås. Dessutom tog Åberg upp att Sveriges Allmänna Biblioteksförening och Svenska Folkbibliotekarieförbundet föreslagit att dels insamla minnen av äldre bibliotekarier och dels samla föremål som belyser folkbibliotekens historia till ett folkbiblioteksmuseum.

Åberg såg tre mål för det önskade museet framför sig. Dels skulle det utgöra en bas för undervisning vid bibliotekshögskolan, dels ett centrum för forskning och dokumentation inom bokens, läsningens och bibliotekens område och dels en utställning för allmänheten inom dessa fält.

I länsrapporten 1980 hemställde länsstyrelsen i Älvsborgs län att utbildningsdepartementet måste utreda förutsättningarna för ett biblioteks- och folkbildningsmuseum i Borås.

I januari 1982 hölls på inbjudan av Högskolan i Borås överläggningar med representaner för bl a länsstyrelsen och landstinget i Älvsborgs län, Borås kommun, Statens kulturråd, Sveriges Allmänna biblioteksförening, folkbildningsförbundet och Svenska Folkbibliotekarieförbundet i frågan om inrättande av ett folkbiblioteksmuseum i Borås. Resultatet av de förda diskussionerna sammanfattades av rektorn för Högskolan i Borås, Nils-Bertil Faxen, i nedanstående fyra punkter.

1. Det är mycket angeläget att folkbibliotekens och folkbildningens historia och utveckling dokumenteras. Det föreslagna museet motiveras dels av det kulturpolitiska bevarandemålet, dels av forskningens och utbildningens behov.
   
   
2. Det föreslagna museet bör med hänsyn till de ovan anförda motiven stå under statligt huvudmannaskap.
   
   
3. Museets verksamhetsområde bör klart definieras och en utredning i detta syfte bör snarast komma till stånd.
   
   
4. En arbetsgrupp kommer att tillsättas genom högskolans försorg med uppgift att fortsätta planeringsarbetet och utarbeta direktiv för en kommande utredning.

Åren närmast efter 1982 hände inte så mycket i frågan. I januari 1986 lämnade en av bygdens riksdagsledamöter, Lennart Brunander (c) in en motion om åtgärder för att främja Sjuhäradsbygdens utveckling. I motionen fanns en del som behandlade frågan om ett biblioteksmuseum i Borås.

I motionen hette det bl a att "Den biblioteksverksamhet vi har idag började en gång i ganska blygsam skala ute i våra folkrörelser. Biblioteken var en viktig del i folkbildningen, kanske t o m en förutsättning. Det var nog ofta så att enda möjligheten att få läsa en bok eller skaffa fram fakta om något var att det fanns ett bibliotek, oftast då administrerat av någon förening eller något studieförbund. Det är ur detta som våra nuvarande folkbibliotek vuxit fram. /.../ Det finns så vitt jag förstår ett stort behov, och även intresse, för att vi i Sverige får ett riksmuseum för biblioteksverksamhet, folkrörelsernas historia och framväxt samt folkbildningens betydelse för den enskilda människan och för samhället. Allt detta borde samlas i ett riksmuseum, lämpligen lokaliserat i Borås. I Borås finns bibliotekshögskolan, vars verksamhet skulle ha nytta av ett sådant museum. Ett eventuellt museum borde också vara betjänt av närhet till Bibliotekshögskolan."

I motionen hemställde Brunander bl a att "riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett förslag om ett biblioteksmuseum lokaliserat till Borås." Motionsyrkandet avslogs av kulturutskottet. Brunander återkom i januari 1989 i frågan, denna gång tillsammans med Lars Sundin (fp). De yrkade om förläggandet av ett riksmuseum, som de ville kalla för folkrörelse- och biblioteksmuseum, till Borås. Bl a därför att riksdagen inte var beredd att göra något förrän det hände något lokalt i Borås togs strax därefter ett sådant initiativ. Dessförinnan efterlyste Astor Emanuelsson i en artikel i Fönstret 1987 museet. Han menade i den att inget skett i frågan sedan överläggningarna därom i början av 1982.

Under hösten 1988 började Magnus Torstensson, då sedan några år lärare i bibliotekshistoria vid Bibliotekshögskolan att driva frågan om ett biblioteksmuseum i Borås. I en skrivelse till riksdagens kulturutskott i september 1988 skrev Torstensson bl a att:

"En avgränsning av det tilltänkta museets verksamhetsområde är nödvändigt. Det bör avgränsas till folkbiblioteken och dess föregångare d v s sockenbibliotek, föreningsbibliotek, studiecirkelbibliotek och liknande. Museet skulle kunna innehålla gamla biblioteksböcker, lånejournaler, reglementen, kataloger, inredningsdetaljer och foton på äldre bibliotekslokaler samt veteranintervjuer för att nämna några exempel. Sådant material försvinner snart, om ingen tar det tillvara, och här handlar det om viktiga pusselbitar för att rätt förstå vårt lands bildnings- och kulturhistoria. /.../ När museet blivit mer utbyggt bör även en lokal anordnas i vilken allmänheten kan få en bild av hur biblioteken i fråga kunde ta sig ut under t ex mellankrigstiden. /.../ En stödförening är under bildande. Det är viktigt att en sådan förening så snart som möjligt kan komma igång med sitt insamlingsarbete." I skrivelsen stod också att det var viktigt att staten bidrog med medel till att bygga upp ett folkbiblioteksmuseum i Borås.

Nu började det hända saker slag i slag. Den 20 januari skickades det ut en kallelse till överläggningar angående möjligheterna att föra frågan om ett folk- och studiecirkelbiblioteksmuseum i Borås till en lösning genom bildandet av en förening för ändamålet. Kallelsen skickades till de organisationer som varit med vid överläggningarna 1982 samt till studieförbundets regionala organ i länet. Kallelsen var undertecknad av Tommy Olsson, länsbibliotekarie i Borås, Astor Emanuelsson, ordförande i folkrörelsearkivet i Borås samt Magnus Torstensson.

Den 9 mars samma år ägde överläggningarna rum med 12 representanter för bibliotek, museer, arkiv, studieförbund, institutionen bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås samt kulturnämnden i Borås. Mötet beslutade bilda en förening för ändamålet och valde en interimsstyrelse. Den 24 maj, senare samma år, bildades sedan Biblioteksmuseiföreningen vid ett konstituerande möte. Stadgar antogs och en styrelse bildades.

Styrelsens sammansättning har under de fem åren sedan tillkomsten varit stabil med nedanstående sammansättande ordinarie ledamöterna:

Tommy Olsson, stads- och länsbibliotekarie i Borås, ordförande
Anders Larsson, Textilmuseet i Borås, kassör
Magnus Torstensson, Högskolan i Borås, sekreterare
Sven Karlsson, folkbildningsförbundet
Sylva Berglund, Sveriges Allmänna Biblioteksförening
Astor Emanuelsson, folkrörelsearkivet
Erik Wigreus, Länsmuseet i Vänersborg (från 1990)

Föreningen kan enligt stadgarna ha både institutionella och enskilda medlemmar. Medlemsavgiften för de två kategorierna har sedan starten varit 250:- respektive 25:-. Efter några års verksamhet har föreningens medlemstal stabiliserats vid cirka 30 institutionella och dito 25 personliga medlemmar.

Föreningens ändamål är enligt stadgarna att "insamla, vårda, bevara och visa material om folk- och studiecirkelbiblioteken i Sverige och vad denna bildningsverksamhet betytt för den enskilda människan och samhällsutvecklingen. Materialet skall ordnas, förtecknas och förvaras enligt de normer som gäller för museiväsendet samt stå till förfogande för forskning och studier. Det är också föreningens målsättning att försöka hålla samlingarna tillgängliga för allmänheten."

Borås kommuns kulturnämnd beviljade föreningen 2 000:- i startbidrag och Älvsborgs läns landsting beviljade länsbiblioteket 50.000:- för inventering av bibliotekshistoriskt material i länet för föreningens räkning. Redan i oktober månad samma år påbörjades inventeringsarbetet. Till att utföra arbetet i fråga utsågs bibliotekarie Ingemar Rosberg. Han tillskrev kommunbiblioteken, arkiven och museerna i länet för att utröna vad som fanns av material om socken-, folkrörelse- och folkbibliotek i länet för perioden fram till cirka 1950. Han började också att besöka länets kommuner och fram emot våren 1991 var hela länet kartlagt beträffande bibliotekshistoriskt material.

Under 1991 började Rosberg att lägga in det inventerade materialet i en databas. Mycket av intresse påträffades under inventeringsarbetet bl a helt eller delvis bevarade boksamlingar, biblioteksprotokoll, förvärvs- och lånejournaler mm. Inventarier var det mera ont om men ett flertal väl bevarade bokskåp från olika folkrörelser "upptäcktes" liksom lånediskar, skrivbord och annat. Intressanta i bibliotekshistorie föga beaktade förhållanden, uppdagades såsom att Södra älvsborgs Hushållningssällskap under åren 1858-65 beviljade 50 sockenbibliotek startbidrag om 25:- var.

Parallellt med inläggningen i databasen sammanställde Rosberg de funna uppgifterna i tre rapporter. Rapport 1 omfattar sockenbibliotek och andra 1800-talsbibliotek, rapport 2 föreningsbibliotek samt rapport 3 folkbibliotek, församlingsbibliotek samt andra kyrkliga bibliotek. För t ex det område, som idag är Borås kommun finns i rapport 1 16, i rapport 2 43 samt i rapport 3 21 bibliotek redovisade.

Det är alltså ett mycket omfattande material, som Rosberg gått igenom och redovisat på ett intressant och överskådligt vis. Rosbergs arbete kommer att få stor betydelse för utforskandet av bibliotekshistorien i älvsborgs län. Förhoppningsvis kan det också inspirera människor inom biblioteks- och folkbildningsorganisationer i övriga län att företa motsvarande inventeringsarbete. Nyss utkommen är rapport 4 i vilken Rosberg beskriver hur han lagt upp sitt inventeringsarbete samt ger en översiktlig redogörelse för biblioteksutvecklingen i länet utifrån vad han funnit under inventeringsarbetet.

I samband med några av årsmötena och ett höstmöte har inbjudna gäster talat över bibliotekshistoriska ämnen. Förre stadsbibliotekarien Sigurd Möhlenbrock talade vid årsmötet 1990 över ämnet "Svensk bibliotekshistoria - en kamp för bildning och kultur." Vid höstmötet samma år delgav de tre biblioteksveteranerna från Sjuhäradsbygden Lilian Persson, Astor Emanuelsson och Arne Engebring oss av sina erfarenheter från långa gärningar inom studiecirkel- och folkbibliotek. Vid årsmötet 1991 talade Ann Rufors, etnolog från Stockholm, över ämnet "Att intervjua studiecirkelbibliotekarier". Slutligen höll Åke Åberg vid årsmötet 1992 ett anförande om "Några principiella och metodiska problem i samband med utforskandet av läsandets historia".

Ledamöter i styrelsen har i olika sammanhang informerat om föreningens verksamhet bl a i Radio Sju och RX Väst. Det har också skett vid flera tillfällen vid träffar med biblioteks-, studieförbunds- och museifolk. Många är också de artiklar om föreningens arbete som publicerats i olika tidskrifter inom föreningens verksamhetsområde.

Föreningens viktigaste uppgift har alltifrån starten 1989 varit att försöka skaffa en lokal i vilken bibliotekshistoriska miljöer och ett referensbibliotek kan byggas upp. Borås kommuns kulturnämnd har alltsedan föreningens grundande och även dessförinnan visat stort intresse för att lösa lokalfrågan. Att den kunde lösas i en lokal så närbelägen kulturhuset och som dessutom under åren 1931-1974 disponerades av Borås stadsbibliotek är långt över förväntan.

Föreningen kunde från och med början av maj 1993 disponera en lokal om ca 90 kvm i kvarteret Iduns källarplan. Från och med hösten 1993 har Ingemar Rosberg, Anders Larsson och från början av 1994 också Peter Grönborg tillsammans med snickare från museerna i Borås arbetat med att inreda och iordningställa lokalen så att den skall kunna bli klar i tid till årsmötet den 27 april. Arbetet i fråga har möjliggjorts av det anslag på 45 000:- som beviljats föreningen för ändamålet av Älvsborgs landstings kulturnämnd. Av största betydelse för att lösa lokalfrågan har Tommy Olssons insatser varit.

Lagom till femårsjubileet randas en ny tid för föreningen. Vi har nu också ett museum att förvalta och visa. Vi kan erbjuda forskare möjligheter att ta del av databasen och vårt material. Nya finansieringskällor behövs för att utveckla museet och hålla det öppet. Det är nu dags att åter ta kontakt med centrala myndigheter och instutioner. Lokala och regionala insatser har fått igång museet. För att det skall kunna bli ett väl fungerande museum krävs också statliga insatser. De fem åren har varit mycket stimulerande och vi i styrelsen har aldrig misströstat över att t ex lokalfrågan skall kunna lösas. I sådana här sammanhang är fem år inte lång tid och förhoppningarna från 1989 har så här långt mer än överträffats.

Borås i maj 1994.
Magnus Torstensson